Ska försöka att bli aktiv igen, mycket har hänt och mycket kommer förhoppningsvis att hända.

På onsdag ska jag på möte på något företag som ska ha bättre koll när det gäller just arbetsträning, det får mig att undra varför inte arbetsförmedlingen kom med detta tidigare. Då skulle jag förmodligen ha sluppit all den här stress och ångest som jag går runt med, både medvetet och omedvetet. 

Vet inte vad jag ska skriva så mycket mer förutom att jag längtar hem.

Men jag kan inte sitta och betala tågbiljetter för att åka hem, man ska väl åtminstonde försöka stå på egna ben i mer än 2 månader?..  Det är väl det som kommer med det s.k vuxenlivet.