De trea åren på gymnasiet var den bästa tiden någonsin för mig, även fast jag i vissa perioder bara hade lust att ge upp, fast jag överlevde med hjälp av många personer som jag är oerhört tacksam för att de finns. 

Så i slutändan så stog jag där med min klass den 11 juni på studenten, den dagen gick alldeles för fort.

Lärde mig också att champagne inte är så jättegott som många har målat upp det som, förstår inte vad det är som speciellt? 

Att jag sen också fick en liten champagne flaska i studentpresent, som jag nu inte vet när jag ska andvända, kanske på nyår? Ja det är en annan historia.

På morgonen därpå så bröt jag ihop totalt, ingen mer skola. Pang bom så kom vuxenlivet. Dags att söka arbete.

Saknar mina klasskompisar så oerhört mycket och några av lärarna. 

På gymnasiet får man  studiebidrag för att man faktiskt går i skolan, man fick gratis lunch varje dag, och i min skola fick man också kaffe och frukt/mackor på morgonen. Så till er alla er som skolkar eller "försover" er varje morgon så har jag bara en sak att säga: Vuxenlivet blir otroligt mycket svårare när man inte har slutbetyg, det har jag suttit på en föreläsning och hört ca 5 gånger. Han som föreläste sa i stort sett rakt ut att de utan slutbetyg får ca 40 kr i månaden, och vi som har slutbetyg. Får ca 140.

Det är en väldigt stor skillnad i slutändan, eller hur?

Tänk vilken lyx vi svenska ungdomar har det, om man jämför med många andra länder.